Sverige

Sveriges anslutningsgrad till relevanta människorättsfördrag är generellt sett bra bortsett från att det inte har anslutit sig till Europarådets konvention om undvikande av statslöshet i samband med statssuccession eller konventionen om skydd för rättigheterna för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar. Vissa uppgifter om den statslösa befolkningen samlas in i folkräkningen och av statliga myndigheter, men det finns överlappande kategorier.

Sverige saknar en definition av en statslös person samt ett förfarande för att fastställa statslöshet i nationell lagstiftning. Det finns dock vissa tillvägagångssätt genom vilka statslöshet kan identifieras, och rättsligt ställningstagande som publicerades av Migrationsverket 2023 ger viss vägledning för att bedöma statslöshet som en del av en persons identitet. Inget av dessa förfaranden leder till lagligt uppehållstillstånd eller rättigheter enbart på grund av statslöshet, och det finns luckor i rättssäkerheten och det rättsliga skyddet. Det finns också luckor i det rättsliga ramverket för att förhindra godtyckligt förvarstagande av statslösa personer, inklusive bristande hänsyn till statslöshet i beslut om förvar, och begränsade rättssäkerhetsgarantier för att förhindra att tas i förvar på nytt.

När det gäller att förebygga och minska statslöshet innehåller svensk lag relativt goda skyddsåtgärder. Bestämmelserna för att skydda rätten till medborgarskap för barn som föds statslösa i Sverige är dock inte i linje med 1961 års konvention och barnkonventionen. Statslösa personer kan drabbas av förseningar för att kvalificera sig för naturalisation på grund av stränga krav, och i september 2023 gav regeringen en utredning i uppdrag att föreslå rekommendationer för att ytterligare skärpa kraven för naturalisation. Det finns inget särskilt förfarande i svensk lag för att fastställa barns nationalitet vid födseln. Berövande av medborgarskap på grund av nationella säkerhetsskäl är för närvarande inte möjligt i Sverige, även om en utredning ser över möjligheten att införa detta för personer med dubbelt medborgarskap. När återkallande av medborgarskap tillämpas finns det garantier för att förhindra statslöshet, inklusive i fall av härledd förlust av medborgarskap.

The original version of this country profile is the English version. In case of any discrepancies with the translated version, the English version should take primacy.

Senast uppdaterad: 
Jan 2024
Landsexpert(er): 

Ytterligare resurser

Bedömningsnyckel

++Positiv
+ Ganska positiv
+-Positiv och negativ
- Ganska negativ
--Negativ

Mer information

-Normer och god praxis

 

Internationella och regionala instrument Beskrivning

Bedömer om länder är parter i relevanta internationella och regionala instrument, inklusive om reservationer har en inverkan på statslöshet, och om instrument är införlivade i nationell lagstiftning. De fyra centrala statslöshetsfördragen (1954 års konvention om statslösa personers ställning; 1961 års konvention om begränsning av statslöshet; Europeiska konventionen om medborgarskap; Europarådets konvention om undvikande av statslöshet i samband med statssuccession) väger tyngre än andra relevanta instrument för mänskliga rättigheter i bedömningen.

Sverige är part till 1954 och 1961 års statslöshetskonventioner, men med reservationer, och har inte införlivat dem fullt ut i svensk lag. Sverige är part till de flesta andra relevanta rättsliga instrument, inklusive konventionen om barnets rättigheter, som landet fullt ut har införlivat i nationell lagstiftning. Sverige är inte part i Europarådets konvention om undvikande av statslöshet i samband med statssuccession, och inte heller i konventionen om rättigheter för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar.

  • Sverige är part till 1954 års konvention, men har kvar vissa reservationer. Dess reservationer mot artiklarna 8 och 24.1 b drogs tillbaka 2019.
  • Konventioner har inte direkt effekt i Sverige och 1954 års konvention har inte fullt ut införlivats i svensk rätt.
  • Sverige är part till 1961 års konvention utan relevanta reservationer.
  • Konventioner har ingen direkt effekt i Sverige. Vissa bestämmelser i 1961 års konvention har införlivats i svensk lag, men inte alla.
  • Sverige är part till den europeiska konventionen om medborgarskap men inte i Europarådets konvention om undvikande av statslöshet i samband med statssuccession.
  • Sverige är part till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter utan relevanta reservationer.
  • Sverige är bundet av EU:s återvändandedirektiv.
  • Sverige är part till barnkonventionen och har införlivat denna konvention i svensk lag.
  • Sverige är part till alla andra relevanta internationella fördrag utan reservationer som nämnvärt påverkar statslösa människor, förutom konventionen om rättigheter för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar som det inte är part till.

Statslöshet Befolkningsdata

Undersöker tillgängligheten och källorna till uppdelade befolkningsdata om statslöshet. Tillhandahåller färska siffror och bedömer tillförlitligheten i åtgärder länder har vidtagit för att räkna statslösa personer, inklusive i folkräkningen, befolkningsregister och migrationsdatabaser. Noterar om statslöshet har kartlagts i landet och om det finns tillräckliga åtgärder för att räkna statslösa personer i förvar.

Det finns flera källor till disaggregerad data om den statslösa befolkningen i Sverige, till exempel inkluderar folk- och bostadsräkningarna kategorierna "statslösa, "under utredning" och "okänd nationalitet", och data samlas in om statslösa personer som beviljats asyl eller medborgarskap i Sverige. UNHCR genomförde 2016 en kartläggningsstudie av statslöshet i Sverige. Vissa uppgifter samlas in om statslösa personer i migrationsförvar, men dessa delas endast på begäran med vissa icke-statliga organisationer. Utan ett förfarande för fastställande av statslöshet eller en definition av statslös person i nationell rätt är det mycket troligt att statslöshet i Sverige underrapporteras.

  • Vissa datainsamlingssystem i Sverige har en kategori "statslösa", inklusive folk- och bostadsräkningar. Data är uppdelade efter ålder, kön och medborgarskapsland, inklusive "statslösa personer", "under utredning" och "okänd nationalitet".
  • År 2022 var det totala antalet statslösa registrerade personer 9 986 (4 165 kvinnor och 5 821 män). Det totala antalet personer som registrerades med "okänd nationalitet" under 2022 var 11 051 (4 997 kvinnor och 6 054 män).
  • Datakategorier som kan överlappa med statslösa personer inkluderar "okänd nationalitet" och "under utredning".
  • I sin senaste Global Trends-rapport rapporterar UNHCR totalt 21 037 personer under sitt mandat gällande statslöshet i Sverige i slutet av 2022. UNHCR publicerade en kartläggningsstudie av statslöshet i Sverige 2016.
  • Data finns också för antalet statslösa som beviljats svenskt medborgarskap (2 338 under 2022), antalet nya asylansökningar registrerade som inlämnats av statslösa (335 under 2022), asylresultatet för personer registrerade som statslösa (40 % bifall under 2022), antalet ensamkommande minderåriga statslösa asylsökande (5 under 2022), antalet och typen av tillstånd som förnyats för statslösa personer, uppgifter om återvändande av statslösa personer och uppgifter om ansökningar om familjeåterförening från statslösa.
  • Trots omfattningen av tillgängliga uppgifter innebär avsaknaden av ett förfarande för fastställande av statslöshet eller definition av en statslös person i svensk lag att siffrorna är opålitliga eftersom vissa statslösa kanske inte är registrerade som sådana av de behöriga myndigheterna. Det är därför troligt att statslöshet är underrapporterad i Sverige.
  • Migrationsverket registrerar och rapporterar månadsuppgifter om personer som hålls i förvar till Justitiedepartementet. Detta publiceras inte, men det görs tillgängligt för vissa icke-statliga organisationer och kan erhållas på begäran.
  • Av totalt 3 029 personer som placerades i förvar under 2022 registrerades 18 som statslösa. Andra nationalitetskategorier som rapporterades 2022 inkluderade "Okänd" (38). Den vanligaste grunden för att utfärda ett förvarsbeslut till personer som registrerats som statslösa var för att verkställa beslut om avlägsnande.

Statslöshet Fastställande och Status

Identifierar om länder har en definition av en statslös person i nationell lagstiftning som är i linje med 1954 års konvention, och om de har ett dedikerat förfarande för fastställande av statslöshet (SDP) som leder till en dedikerad statslöshetsstatus. Om en SDP inte finns, bedöms om det finns andra förfaranden där statslöshet kan identifieras eller andra vägar genom vilka statslösa personer kan legalisera sin vistelse eller få tillgång till sina rättigheter. Länder är indelade i tre grupper för att möjliggöra jämförelse mellan de med en SDP som leder till skydd, de med andra förfaranden och de med status som statslös men ingen tydlig mekanism för att få tillgång till skydd. De befintliga förfarandena och rättigheterna som beviljas statslösa personer granskas och bedöms mot internationella normer och god praxis.

Det finns ingen definition av statslösa personer i svensk lag. Statslöshet kan identifieras vid ansökan om asyl, uppehållstillstånd, naturalisation eller vid registrering av barn födda i Sverige, men det finns inget särskilt förfarande för fastställande av statslöshet som leder till en särskild status som statslöshet. Det finns ingen skyldighet för myndigheterna att beakta statslöshet i något förfarande och bevisbördan varierar mellan tillgängliga förfaranden i lag och praxis. Den rättsliga vägledningen som publicerades av Migrationsverket 2023, om att bedöma statslöshet som en del av en persons identitet, innehåller viss information kring beviskrav och om att genomföra individuella statslöshetsbedömningar i asylförfaranden och vid ansökningar om medborgarskap. Rättssäkerhetsgarantier såsom rättshjälp och tolkning finns i allmänhet tillgängliga i asylförfarandet. De flesta rättigheter som beviljas statslösa i Sverige grundar sig inte på deras statslöshet utan på den immigrations- eller uppehållsstatus som beviljats genom andra förfaranden.

  • Det finns ingen definition av en statslös person i svensk lag, även om termen ‘statslös’ nämns i lagen flera gånger.
  • Rättslig vägledning som publicerades av Migrationsverket 2023 föreskriver att verket, i avsaknad av en definition i nationell lagstiftning, ska använda definitionen i 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning.
  • Ingen utbildning för myndigheter ges av myndigheter i Sverige om statslöshet. UNHCR rekommenderade i sin kartläggningsstudie från 2016 att specialiserad utbildning om statslöshet ges till behöriga myndigheter i Sverige. Det civila samhället och UNHCR anordnar då och då kapacitetsbyggande evenemang.
  • Enligt uppgifter från Domstolsverket, med ansvar för utbildning av domare och andra jurister som arbetar inom domstolarna, har de inga utbildningar som enbart fokuserar på statslöshet men deras två grundläggande utbildningar om utlänningslagen innehåller viss information om statslöshet.
  • Det finns ingen dedikerad SDP som leder till en dedikerad statslöshetsstatus i Sverige, men det finns andra procedurer där statslöshet kan identifieras.
  • En person kan identifieras som statslös i Sverige vid ansökan om asyl, uppehållstillstånd, naturalisation eller vid registrering av barn födda i Sverige.
  • Det är möjligt för en asylsökandes statslöshet att identifieras under asylförfarandet, men processen är provisorisk och beror ofta på den enskilde handläggarens kunskap.
  • Statslöshet kan också upptäckas vid registrering i folkbokföringen av Skatteverket (t.ex. när en person får uppehållstillstånd för bosättning eller när ett nyfött barn folkbokförs).
  • När en ansökan om naturalisation görs kan Migrationsverkets medborgarskapsenhet även göra en bedömning av statslöshet.
  • Fastställande av statslöshet är inte det uttryckliga målet för någon av dessa procedurer.
  • Det finns inga skyldigheter i lag för de svenska myndigheterna att pröva ett anspråk om statslöshet inom ett relevant förfarande.
  • Det finns inte mycket information om vad statslöshet är och hur man kan hävda sina rättigheter som statslös i Sverige enligt 1954 års konvention. Migrationsverket publicerade 2023 en rättslig vägledning som föreskriver att bedömning av statslöshet är relevant vid bedömning av en persons identitet i asylförfaranden eller vid ansökan om svenskt medborgarskap. Det finns ett visst samarbete mellan behöriga myndigheter, men det finns skillnader i tillvägagångssätt. Om till exempel Migrationsverket vet att någon är statslös kan de meddela Skatteverket. Det finns dock inget standardförfarande för hur och när detta ska göras. Den bedömning av nationalitet som görs av Migrationsverket skiljer sig från den som görs av Skatteverket, vilket kan leda till olika beslut om samma individ.
  • Bevisbördan som tillämpas vid identifiering av statslöshet varierar i lag och praxis. I asylförfaranden, enligt lag, delas bevisbördan mellan den sökande och myndigheterna vid fastställandet av den sökandes identitet, och den sökande bär bevisbördan för att göra sin identitet sannolik (dvs. sannolik att vara korrekt). I ansökningar om naturalisation ligger bevisbördan huvudsakligen på den sökande och den behöriga myndigheten är inte bunden av tidigare bedömningar av nationalitet som gjorts av andra myndigheter. Skatteverket och Migrationsverket har inga gemensamma riktlinjer för hur man ska bedöma nationalitet. I den rättsliga vägledningen som publicerades av Migrationsverket 2023 noteras att verket har ett delansvar för att samla in relevant information genom att vägleda sökanden kring dokumenten som ska lämna in eller efterforska relevant information kring ursprungslandet, och bör bedöma alla bevis i ärendet. Men i praktiken ligger bevisbördan vad gäller statslöshet ofta på den sökande. Om den sökande inte kan tillhandahålla dokumentation för att bevisa sin statslöshet, registreras denne ofta som "okänd nationalitet".
  • Vilket beviskrav som tillämpas beror på förfarandet och myndigheten. Det finns ingen gemensam vägledning om vilket beviskrav som ska tillämpas när man bevisar statslöshet. För Skatteverket behövs pass och civilståndshandlingar som ofta inte kan tillhandahållas av en statslös. Så även om Skatteverket har en webbsida som hänvisar till statslösa är det i praktiken ofta omöjligt att bli registrerad som statslös av Skatteverket. För Migrationsverket krävs vanligtvis en id-handling eller annan bevisning som säger att personen saknar medborgarskap. Vid en ansökan om svenskt medborgarskap kräver lagen att den sökande ‘har bevisat’ sin identitet, vilket är ett högt beviskrav. Statslösa kan registreras som statslösa hos en myndighet och som medborgare hos en annan.
  • Det finns begränsade riktlinjer om förfaranden för beslutsfattare om hur man identifierar eller fastställer statslöshet. Den rättsliga vägledningen ger viss information om hur man gör individuella statslöshetsbedömningar. Uppgifter om ursprungsland, inklusive information om statslöshet, varierar beroende på vilket land det avser.
  • Kostnadsfri juridisk hjälp genom ett offentligt biträde ges i allmänhet till asylsökande under det ordinarie förfarandet och i samtliga överklagandeinstanser och finansieras av staten. Offentligt biträde kan nekas om ärendet redan i ett tidigt skede anses ha en hög sannolikhet att beviljas. Det kan också nekas i fall av uppenbart ogrundade ansökningar och i Dublin-ärenden med rätt till att begära offentligt biträde i överklagandeprocessen. Det finns vissa hinder för att få tillgång till specialiserad rättshjälp i praktiken.
  • Gratis tolkning finns i asylförfarandet. Det finns dock fall i praktiken där den tolk som tillhandahålls inte är professionell, det språk som efterfrågas inte har funnits tillgängligt eller statslöshetsrelaterad terminologi har tolkats felaktigt. Generellt sett är tolkningen på domstolsnivå av högre standard, främst med hjälp av auktoriserade tolkar.
  • I asylförfarandet genomförs intervjuer av den myndighet som är ansvarig för att fatta beslut och sökande kan begära att intervjuaren och tolken är av ett specifikt kön. Beslut meddelas skriftligen med motivering och sökande informeras även muntligen. Det finns en tidsfrist (vanligen inom tre veckor) för att lämna in ett överklagande och Migrationsverket gör interna kvalitetsuppföljningar av beslutsfattandet.
  • De flesta rättigheter som beviljas statslösa i Sverige grundar sig inte på deras statslöshet utan på det invandrings- eller uppehållstillstånd som beviljats genom andra förfaranden.
  • Statslöshet är inte en grund för vistelse i Sverige. Ett betydande antal statslösa personer kan inte få något uppehållstillstånd och går ofta igenom återvändandeförfaranden. Statslösa som inte kan återvända kan få ett 12-månaders (tillfälligt hinder för verkställighet) eller 13- månaders (erkända praktiska hinder för verkställighet) tillfälligt uppehållstillstånd om verkställighet inte kan ske, men processen är lång och uppehållstillstånd beviljas sällan i praktiken.
  • Sedan juli 2021 står statslösa flyktingar inför en längre väg till svenskt medborgarskap, då det första tillståndet som ges till flyktingar nu är tillfälligt (snarare än permanent), och ytterligare krav måste uppfyllas på bostad, sysselsättning och frånvaro av brottsregister. Detta tidskrav gäller inte vidarebosatta flyktingar, som beviljas permanent uppehållstillstånd vid vidarebosättning.
  • Statslösa har rätt till resedokument om de beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Men om en person registreras som "okänd nationalitet" kan hen nekas resehandling även om uppehållstillstånd har beviljats.
  • Det finns inga särskilda bestämmelser för statslösa när det gäller rätten till arbete. Asylsökande får arbeta i Sverige, men det finns praktiska hinder. För att kunna arbeta måste asylsökande kunna styrka sin identitet eller visa att de har gjort allt de kan för att göra det men har misslyckats.
  • Tillgång till akutsjukvård garanteras för asylsökande tills personen beviljas uppehållstillstånd eller lämnar Sverige, men det finns praktiska hinder och mindre akuta hälsofrågor täcks inte för vuxna. Barn har tillgång till fullständig sjukvård på samma villkor som barn som är bosatta i Sverige.
  • Asylsökande har tillgång till bostad och en liten dagersättning för mat m.m. Detta bidrag har inte höjts sedan 1994 och stora familjer diskrimineras eftersom bidraget sänks från det tredje barnet och framåt.
  • Alla barn under 18 år har rätt till utbildning. Det finns dock ingen rätt till gratis högre (universitets)utbildning för några asylsökande.
  • Personer med internationellt skydd eller humanitärt uppehållstillstånd i Sverige har rätt att ansöka om familjeåterförening, men det finns praktiska hinder.
  • Endast svenska medborgare har rösträtt i allmänna val till Sveriges riksdag.
  • Personer som har varit bosatta och varit folkbokförda i en svensk kommun med uppehållstillstånd i tre år före ett regionalt eller kommunalt val får rösta i dessa val.
  • Sverige beviljar tillfälligt skydd endast till statslösa personer som åtnjutit internationellt skydd eller motsvarande nationellt skydd i Ukraina före den 24 februari 2022.
  • Hinder för tillgång till skydd inkluderar svårigheter att bevisa statslöshet och åtnjutande av internationellt skydd i Ukraina.
  • Statslösa och de som riskerar att bli statslösa kan möta hinder för att ta sig in i Sverige, då det i mars 2022 infördes en obligatorisk identitetskontroll som kräver att passagerare på längre fartygsresor uppvisar giltig fotolegitimation. Kravet förlängdes till den 31 december 2023.

Frihetsberövande

Analyserar lagar, policy och praxis rörande migrationsförvar i allmänhet, men fokuserar på skydd för att förhindra godtyckligt förvarstagande av statslösa personer under förfaranden för avlägsnande och utvisning. Underteman undersöker områden såsom identifiering av statslöshet och bedömning av om det finns rimliga utsikter till avlägsnande, processuella garantier såsom tidsgränser, rättslig tillsyn och effektiva rättsmedel, samt de rättigheter som beviljas statslösa personer vid frigivning från förvar och skydd mot att åter tas i förvar.

Det finns vissa luckor i skyddet för att förhindra godtyckligt förvarstagande av statslösa i svensk lag och praxis, vilket leder till risk för att statslösa tas i förvar. Statslöshet är inte juridiskt relevant i beslutet om förvar och även om utsatthetsbedömningar bör göras före förvarstagandet anses statslöshet inte vara en faktor som ökar sårbarheten och bedömningarna är inte alltid noggranna. Rättssäkerhetsgarantierna vid förvar är relativt goda även om det inte ges någon information om hur man gör en ansökan om fastställande av statslöshet. Det finns ett begränsat skydd när någon tas ur förvar och en person kan släppas ut i en situation av nöd om denne inte är asylsökande och inte hade uppehållstillstånd före frihetsberövandet.

  • Migrationsförvar i Sverige är reglerat i lag och beslut om förvar kan fattas av Migrationsverket, migrationsdomstolar eller polisen.
  • En vuxen kan frihetsberövas om dess identitet är oklar, för att utreda dess rätt att stanna, om det är sannolikt att hen kommer att avvisas eller utvisas eller om det finns risk för brottslig verksamhet eller avvikande.
    3 029 personer togs i förvar i Sverige under 2022.
  • Alternativ till förvar finns i lag och används i praktiken.
  • Ett utvisningsbeslut ska ange vilket eller vilka länder som personen ska återvända till. Det rapporteras att Migrationsverket i vissa fall kontaktade grannländer till sökandens tidigare bosättningsland, även där det inte fanns någon koppling. Asylsökande vars medborgarskap ska fastställas får hållas i förvar i Sverige enligt EU:s direktiv för mottagande av asylsökande. I så fall måste ett föreslaget land för avlägsnande identifieras.
  • Det finns en tydlig skyldighet för myndigheter att frige en person när det inte finns rimliga utsikter till avlägsnande, men i praktiken finns det fall där personer är kvar i förvar när det stått klart att återvändande inte kunnat genomföras och där statslösa personer ansetts att inte samarbeta på grund av deras oförmåga att bevisa sin identitet.
  • Statslöshet är inte juridiskt relevant vid beslut om förvar i Sverige. Om det finns ett land som är villigt att ta emot den statslösa personen kan detta anges på utvisningsbeslutet utan hänsyn till statslöshet. Den sökande kan då tas i förvar om det finns risk för att hen inte skulle lämna frivilligt.
  • Utsatthet är inte uttryckligen definierat i lagen, men rättspraxis, policy och vägledning ger möjlighet till utsatthetsscreening i asylförfarandet och särskilda förfarandegarantier för vissa grupper. Statslöshet anses inte vara en utsatthetsfaktor.
  • I praktiken görs inte konsekvent noggranna individuella utsatthetsbedömningar. Utsatthetsscreening vid förvarstagande utförs vanligtvis utifrån ett kryssningsformulär med begränsat utrymme för förklaringar och personer friges sällan på grund av utsatthet.
  • Statslösa tas i förvar i praktiken.
  • Det finns en maxtid för förvar i Sverige på 12 månader och förvarstagna tycks släppas när denna maximala förvarstid löper ut. Personer som fått ett beslut om utvisning eller avvisning kan hållas i förvar i upp till två månader, med möjlighet till förlängning om det finns synnerliga skäl. Även om det föreligger synnerliga skäl ska personen inte vara i förvar längre än tre månader eller 12 månader om det är sannolikt att avlägsnandet kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete eller det tar tid att skaffa nödvändiga handlingar. Dessa tidsfrister gäller inte för personer som är har utvisats på grund av brott. Den genomsnittliga tiden för förvar var 57 dagar 2021.
  • Det görs automatiska periodiska nya prövningar av lagligheten av förvar (inom två veckor på grund av oklar identitet, inom två månader vid beslut om avlägsnande och uppsikt inom sex månader). Varje ny prövning ska föregås av en muntlig förhandling.
  • Det finns rätt till gratis juridiskt biträde i förvarsärenden först efter tre dagar i förvar. Det finns dock rapporter om att informationen är otillräcklig, lämnad i ett snabbt videomöte mellan den enskilde, det offentliga biträdet och polisen, och avvikelser i kvaliteten på rådgivningen.
  • Det finns möjlighet att överklaga beslutet om förvar till migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen (under vissa omständigheter), men andelen ändrade beslut är mycket låg.
  • Beslut ges skriftligen, men ofta genom en standardiserad kryssruta med begränsade motiveringar.
  • Intagna får information om sina rättigheter och kontaktuppgifter till juridiska ombud. Däremot ges ingen information eller vägledning om hur man gör anspråk på statslöshet. Icke-statliga organisationer och UNHCR besöker regelbundet förvar och tillåts ha information tillgänglig om sina tjänster. Förvarstagna har fri tillgång till internet och kan kontakta organisationer direkt.
  • Migrationsverket och polisen har avdelningar som är specialiserade på att arbeta för återvändande. Handböcker finns men är i allmänhet inte offentligt tillgängliga. De innehåller information om ny dokumentation och andra aspekter, men fokus ligger på om det för en statslös person kan bevisas att mottagarlandet är deras hemvist i stället för att fastställa rätten till medborgarskap.
  • Asylsökande får en handling av Migrationsverket med uppgifter om deras identitet och status som asylsökande, men detta anses inte som officiell legitimation. Om en person släpps från förvar kommer denna individ endast att ha tillgång till detta dokument om det är giltigt eller eventuellt en kopia om det har upphört att gälla.
  • Om en person släpps från förvar återgår denne till samma migrationsstatus och rättigheter som den hade tidigare (vilket kan vara en limbosituation, i väntan på ett nytt beslut från Migrationsverket eller i väntan på avlägsnande från Sverige).
  • Statslösa personer som har uttömt sin rätt att vistas lagligt i Sverige kan hamna i en situation av nöd när de släpps ur förvar.
  • Förvarstagande på nytt är möjligt om det finns skäl för ytterligare förvar, vanligtvis vägran att samarbeta, risk för avvikande eller om det finns konkreta verkställighetsanvisningar.
  • Sverige har bilaterala avtal med 19 länder och är part i alla EU:s återtagandeavtal. I EU-avtalen kan statslösa personer återsändas till länder som är villiga att acceptera dem och där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Statslöshet beaktas inte specifikt.
  • Fall har rapporterats om att palestinier har återförts till Jordanien, till exempel, eftersom Jordanien var villigt att acceptera dem.

Förebyggande och minskning

Bedömer lämpligheten av skyddsmekanismer i medborgarskapslagar för att förhindra och minska statslöshet, inklusive underlättade möjligheter till naturalisation för statslösa och skydd för annars statslösa barn födda på territoriet eller för medborgare utomlands, hittebarn och adoptivbarn. Undersöker lag, policy och praxis om födelseregistrering, inklusive tillgång till sen födelseregistrering, och minskningsåtgärder som vidtagits av stater för att förhindra och minska in situ statslöshet. Analyserar bestämmelser om berövande av medborgarskap och om det finns garantier relaterade till avsägelse och fråntagande av medborgarskap för att förhindra att statslöshet inträffar.

Det finns flera luckor i svensk lag, policy och praxis för att förebygga och minska statslöshet. Statslösa kan få vänta i längre perioder innan de får ansöka om naturalisation om de saknar dokumentation som styrker deras identitet. I september 2023 gav regeringen en utredning i uppdrag att föreslå rekommendationer för att skärpa naturalisationsvillkoren. Barn som föds statslösa i Sverige måste uppfylla krav som går längre än 1961 års konvention (såsom permanent uppehållstillstånd och hemvist) för att förvärva svenskt medborgarskap. Skyddsåtgärder för hittebarn och de som är födda av svenska föräldrar är bra, medan de för adoptivbarn är relativt bra. Födslar i Sverige ska registreras hos Skatteverket skyndsamt och Migrationsverket meddelas om föräldrar inte är svenska. Födelsebevis utfärdas inte allmänt, och det finns ingen procedur för att fastställa ett nyfött barns nationalitet. Om medborgarskap eller statslöshet inte kan bevisas kan barn registreras som "okänd nationalitet". I augusti 2023 gav regeringen en utredning i uppdrag att föreslå rekommendationer för att öka informationsutbytet mellan myndigheter för att underlätta utvisning. Berövande av medborgarskap är för närvarande inte tillåtet på grund av nationella säkerhetsskäl, även om det pågår en utredning som utreder om denna möjlighet bör införas vid dubbla medborgarskap. När berövande tillämpas finns det skyddsåtgärder för att förhindra statslöshet, inklusive i fall av härledd förlust av medborgarskap.

  • Statslösa personer kan ansöka om naturalisation om de har permanent uppehållstillstånd och fyra års hemvist (i linje med flyktingar och minskat från standarden fem år) om de kan uppfylla andra kriterier, inklusive att bevisa sin identitet.
  • Om en statslös person inte kan bevisa sin identitet måste hen ha varit bosatt i åtta år och kunna bevisa att den angivna identiteten är "sannolik".
  • Statslösa barn (under 18 år) kan förvärva medborgarskap genom anmälan om de har permanent uppehållstillstånd och två års hemvist (nedsatt från tre år). Statslösa ungdomar i åldern 18-20 år kan förvärva medborgarskap genom anmälan om de är stadigvarande bosatta och har haft sin hemvist sedan 15 års ålder.
  • Under 2023 publicerade Migrationsverket en rättslig vägledning för att stödja bedömningen av en persons statslöshet vid dess ansökan om svenskt medborgarskap eller om asyl.
  • Det bör noteras att det sedan juli 2021 är svårare att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. En person måste ha haft tillfälligt uppehållstillstånd i minst tre år, varje familjemedlem måste uppfylla kriterierna, och om de är över 18 måste de kunna försörja sig själva och uppfylla ett vandelskrav om de är över 15. Detta tidskrav gäller inte vidarebosatta flyktingar, som beviljas permanent uppehållstillstånd vid vidarebosättning. I september 2023 gav regeringen en utredning i uppdrag att inom ett år föreslå rekommendationer för att skärpa villkoren för att förvärva svenskt medborgarskap, bland annat genom att ställa förlängt hemvistkrav och stärka vandelskravet.
  • Den sökandes "förväntade levnadssätt" får inte medföra någon tveksamhet. Det pågår diskussioner sedan 2021 för att göra det som ett krav för en sökande om naturalisation att inte vara misstänkt för grovt brott, uppfattas som ett hot mot rikets säkerhet eller vara aktiv i eller ha inflytande över en terrororganisation, men något lagförslag har ännu inte lagts fram för riksdagen.
  • Det finns inga undantag för statslösa från de allmänna behörighetskraven för naturalisation. Statslösa som beviljats flyktingstatus eller resehandlingar för flyktingar är dock befriade från att betala avgiften för naturalisation. Avgiften för att ansöka om naturalisation för vuxna är 1500 SEK (145 EUR). Barn under 18 år som omfattas av en vuxens ansökan betalar ingen avgift. Avgiften återbetalas ej om ett misstag görs under ansökan. En statlig utredning har föreslagit att det från och med den 1 januari 2025 ska införas krav på kunskaper det i svenska språket och om samhället. Inget lagförslag har lagts fram för Sveriges riksdag ännu men kommer sannolikt att bli det.
  • Det finns ett skydd i medborgarskapslagen för barn som föds i landet och som annars skulle vara statslösa skyddas. Barnet måste dock ha permanent uppehållstillstånd och ha sin ‘hemvist’ i Sverige, eller minst fem eller sammanlagt tio års hemvist, och ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd enligt särskilda kapitel i "utlänningslagen". En statslös person som har fyllt 18 men ännu inte 21 år, som uppfyller ovanstående kriterier men som inte har ett permanent uppehållstillstånd, kan registrera sig för svenskt medborgarskap om han eller hon har varit stadigvarande bosatt i landet sedan 15 års ålder.
  • Sedan juli 2021 har det blivit svårare att få permanent uppehållstillstånd i Sverige, något som gör det svårare för statslösa barn att få svenskt medborgarskap så snart som möjligt efter födseln.
  • Skyddsåtgärden är icke-automatisk genom anmälan efter att vissa krav som anges i lag har uppfyllts.
  • Det krävs inte att även föräldrarna är statslösa för att i övrigt statslösa barn ska få svenskt medborgarskap, men, i praktiken, om en förälder har ett medborgarskap kommer myndigheterna vanligtvis att registrera barnet som medborgare i samma land.
  • För att ett barn som fötts statslös i Sverige ska kunna förvärva medborgarskap genom anmälan, bedömer Migrationsverkets medborgarskapsenhet barnets statslöshet oberoende av tidigare bedömningar som gjorts av andra myndigheter. Beviskraven är höga eftersom det måste stå klart att barnet är statslöst; annars kommer barnets medborgarskap att betraktas som "okänt", vilket gör det omöjligt för barnet att få svenskt medborgarskap. Bevisbördan ligger på barnet, särskilt i de fall då det av Migrationsverket är registrerat som medborgare eller som varande av "av okänd nationalitet" eller där en av barnets föräldrar har ett medborgarskap.
  • Ansökan är kostnadsfri endast om barnet är statslöst och har beviljats flyktingstatus eller innehar resedokument för flyktingar från Migrationsverket.
  • Viss information om nationalitet och barn födda i Sverige finns på Skatteverkets hemsida på engelska, arabiska, tigrinja och svenska.
  • För barn som föds av flyktingar i Sverige finns inte några särskilda garantier för att skydda deras rätt till medborgarskap.
  • Hittebarn beviljas automatiskt svenskt medborgarskap enligt lag.
  • Det finns ingen särskild åldersgräns i lagen, och bestämmelsen hänvisar till ett "barn".
  • Medborgarskap kan endast fråntas hittebarn om det visar sig att de har ett annat medborgarskap.
  • Det är möjligt att ett barn som adopterats av utländska föräldrar, under ett förfarande för att avsäga sig svenskt medborgarskap, kan utsättas för en tillfällig risk för statslöshet såvida de inte redan har ett annat medborgarskap. Detta beror på att villkoret för avstående är att personen måste förvärva ett nytt medborgarskap inom en viss tid.
  • Ett barn under 12 år som adopteras av svensk medborgare blir svenskt vid adoptionstillfället såvida det adopteras i ett nordiskt land eller enligt beslut i enlighet med Haagkonventionen. Om barnet är över 12 år måste det samtycka till att bli svensk medborgare.
  • Om barnet inte går med på att bli svensk medborgare och inte längre har något annat medborgarskap kan det leda till risk för statslöshet.
  • Alla barn till svenska medborgare förvärvar svenskt medborgarskap vid födseln och det finns inga diskriminerande villkor i lag eller praxis.
  • I Sverige måste alla födslar anmälas till Skatteverket så snart som möjligt, antingen av barnmorskan där barnet föddes eller inom en månad av barnets vårdnadshavare i det fall ingen barnmorska var närvarande vid hemförlossning. Om ansökan inte lämnas in i tid kan Skatteverket förelägga barnets vårdnadshavare att lämna in en födelseanmälan med de uppgifter som krävs. Om vårdnadshavaren inte rättar sig efter föreläggandet kan föreskriften förenas med vite.
  • Om modern är folkbokförd eller om den andra föräldern, oavsett kön, som inte fött barnet, är registrerad och är barnets vårdnadshavare, registreras barnets födelse i folkbokföringen. Om den födande modern är gift eller lever i registrerat partnerskap antas den andra maken, makan eller partnern vara barnets förälder. I annat fall måste den andra förälderns föräldraskap bekräftas, vilket kan ske digitalt. Om föräldrarna inte är folkbokförda anmäls födelsen ändå till Skatteverket, men barnet registreras bara i Skatteverkets register om föräldrarna fyller i en kompletterande blankett.
  • Uppgifter om ett barn som fötts i Sverige och som inte har svenskt medborgarskap skickas vanligtvis till Migrationsverket, därefter ska föräldrarna ansöka om uppehållstillstånd och visa upp ett giltigt pass eller resedokument. Undantag enligt lag från skyddet av personuppgifter inkluderar utlämnande av uppgifter till myndigheter som behöver veta om utlänningars personliga förhållanden för beslut om uppehållstillstånd eller verkställande av avlägsnande. Fruktan för att bli utvisad kan potentiellt hindra papperslösa familjer från att registrera ett barn. I augusti 2023 gav regeringen en utredning i uppdrag att föreslå rekommendationer för att öka informationsutbytet mellan myndigheter för att underlätta utvisning.
  • Sverige utfärdar inte internationella födelsebevis. Istället kan det, på begäran, utfärdas ett ´personbevis´ vilket är ett utdrag ur folkbokföringen och innehåller uppgifter om den person som förekommer i det av Skatteverket förda registret.
  • Nyblivna föräldrar måste fylla i en blankett från Skatteverket med uppgifter om det nyfödda barnet, som innehåller ett fält där barnets nationalitet framgår. Migrationsverket utreder föräldrarnas medborgarskap och kan då komma att registrera barnet med en av föräldrarnas medborgarskap. Myndigheterna använder sig av information om landet, rättspraxis och juridiska rapporter som underlag för fastställandet av medborgarskap. Skatteverket gör ibland en egen bedömning av ett barns nationalitet. Det kan hända att Skatteverket och Migrationsverket registrerar ett barn med olika nationaliteter, eftersom deras system inte är kopplade till varandra.
  • Om det varken kan fastställas att personen har medborgarskap eller att den är statslös ska Skatteverket registrera personen med "medborgarskap okänt". Det finns dock ingen gemensam ram för de behöriga myndigheterna som vägleder vid bedömning av huruvida ett barn är "statslöst", har "okänt medborgarskap" eller "är under utredning" och vilken bevisbörda och vilka beviskrav som ska tillämpas. Det finns inte heller någon vägledning om hänsynstagande till barnets bästa.
  • Det finns trovärdiga rapporter som tyder på att vissa barn, till exempel barn till papperslösa eller oregistrerade föräldrar, hindras från registrering av barnens födslar. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har kunskapsstöd för surrogatarrangemang utomlands, vilket inkluderar information om frågor som upprättande och registrering av föräldraskap och nationalitet.
  • Information om födelseregistrering finns på Skatteverkets hemsida på engelska, svenska, arabiska och tigrinja. Om barnet föds på sjukhus informerar personalen föräldrarna eller tillhandahåller formuläret för att underlätta registreringen. Det rapporteras dock att detta i praktiken kanske inte sker på grund av språkbarriärer och underbemannade sjukhus.
  • Sverige lovade 2019 att genomföra en regeringsledd utredning om nationalitet och att fortsätta att ta itu med statslöshet i linje med de utmaningar som noterats i UNHCR:s kartläggningsstudie 2016. Detta inbegriper att inleda en dialog med de ansvariga nationella kontoren för att diskutera registrering av statslöshet, nationalitet och "okänd nationalitet" och begränsa inkonsekvenser i registreringen. I juli 2021 presenterade en statlig utredning sitt slutbetänkande. Några av dessa åtgärder har införts av regeringen, andra pågår.
  • Kommande ändringar i den svenska lagen om medborgarskap skapar osäkerhet och kan snarare förvärra statslösheten än minska den.
  • Det finns en skyddsmekanism i lagen om svenskt medborgarskap som förbjuder återkallande av medborgarskap ifall detta skulle leda till statslöshet.
  • Migrationsverket är behörig myndighet vid återkallande av medborgarskap. Svenskt medborgarskap får endast återkallas för medborgare som fyller 22 år och inte är bosatt i Sverige och inte har anknytning till Sverige. Personen kan hos Migrationsverket ansöka om att få behålla sitt medborgarskap om denne uppfyller kraven. Migrationsverkets beslut om återkallande av medborgarskap kan överklagas i domstol.
  • Den som vill avsäga sig sitt svenska medborgarskap får göra det endast om han eller hon inte har sin hemvist i Sverige (utom i undantagsfall). Om sökanden inte redan är medborgare i ett annat land villkoras avståendet, "befrielsen", med att personen förvärvar medborgarskap i ett annat land inom en viss tid.
  • Det finns för närvarande inga bestämmelser om fråntagande av svenskt medborgarskap på grund av nationella säkerhetsskäl, men i juni 2023 fick en utredningskommitté i uppdrag att fram till slutet av 2024 utreda om berövande av medborgarskap bör införas för personer med dubbla medborgarskap som gjort sig skyldiga till ‘systemhotande’ brott, brott mot mänskligheten eller andra mycket allvarliga brott, eller bedrägeri.
  • Det finns inga diskriminerande bestämmelser om återkallande av svenskt medborgarskap.
  • Härledd förlust av svenskt medborgarskap förekommer, men inte om det skulle göra personen statslös.

Resurser

Bibliotek med resurser, rättsliga instrument, publikationer och utbildningsmaterial om statslöshet, specifikt relevanta för det här landet.

Mer regionalt och internationellt material, samt resurser från andra länder, finns i Resursbiblioteket.

Inhemsk rättspraxis kan konsulteras i databasen ‘Statelessness Case Law Database’ (med sammanfattningar tillgängliga på engelska).
Observera att det här avsnittet för närvarande är under utveckling, kom gärna tillbaka snart för att hitta ytterligare resurser.

Rättspraxis: Domar och beslut från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, EU-domstolen eller FN:s fördragsorgan i förhållande till det aktuella landet, som behandlar statslöshet eller påverkar statslösas rättigheter.

Internationella och regionala avtal: Listar de fyra centrala statslöshetskonventionerna.
Information om huruvida landet är en part i dessa konventioner. Relevanta reservationer finns tillgängliga ovan under “Internationella och regionala instrument”.

Publikationer: Rapporter, sammanställningar och redogörelser till övervakningsorgan för mänskliga rättigheter, samt andra relevanta publikationer kring statslöshet.

Utbildningsmaterial: Utbildningsmaterial för att stödja kapacitetsuppbyggnad och utbildning kring statslöshet.

Latest news on Sweden

Updated INDEX thematic briefing: Birth registration and the prevention of statelessness in Europe

Read our updated briefing on birth registration and the prevention of statelessness
20 Nov 2024 / Albania / Austria / Belgium / Bosnia-Herzegovina / Bulgaria / Council of Europe / Croatia / Cyprus / Czechia / European Union / France / Georgia / Germany / Global / Greece / Hungary / Ireland / Italy / Kosovo / Latvia / Malta / Moldova / Montenegro / Netherlands / North Macedonia / Norway / Poland / Portugal / Prevention and reduction / Romania / Serbia / Slovenia / Spain / Sweden / Switzerland / Türkiye / Ukraine / United Kingdom
Image for the WEBINAR: 2024 State of Play Assessment on Statelessness in Europe

WEBINAR: 2024 State of Play Assessment on Statelessness in Europe

In conversation with experts working in different countries, we presented our annual state of play assessment of key trends on statelessness in...
22 Mar 2024 / Albania / Austria / Belgium / Bosnia-Herzegovina / Bulgaria / Council of Europe / Croatia / Cyprus / Czechia / Detention / European Union / France / Georgia / Germany / Global / Greece / Hungary / International and Regional Instruments / Ireland / Italy / Kosovo / Latvia / Malta / Moldova / Montenegro / Netherlands / North Macedonia / Norway / Poland / Portugal / Prevention and reduction / Romania / Serbia / Slovenia / Spain / Statelessness determination and status / Statelessness population data / Sweden / Switzerland / Türkiye / Ukraine / United Kingdom

WEBINAR: 2023 State of Play Assessment on Statelessness in Europe

Join us for the online launch of our annual StatelessnessINDEX state of play assessment and hear about key trends from several experts working on the...
23 Mar 2023 / Albania / Austria / Belgium / Bulgaria / Council of Europe / Croatia / Cyprus / Czechia / European Union / France / Germany / Global / Greece / Hungary / International and Regional Instruments / Ireland / Italy / Latvia / Malta / Moldova / Montenegro / Netherlands / North Macedonia / Norway / Poland / Portugal / Romania / Serbia / Slovenia / Spain / Sweden / Switzerland / Ukraine / United Kingdom

Project funded by: